Emelie

Ja nu är det fan dags..

Sliter som ett djur på jobbet för att allt ska flyta på.. och vad är tacken? jo jag ska anpassa mig efter dom andras takt för att dom inte ska känna sig mobbade av mig? Herregud var nog det sjukaste samtal jag haft i hela mitt liv.. Är tydligen helt okej att 4-5 personer ska slita ut sig totalt för att få allt att fungera men man får inte klaga på att det går för sakta för de andra. Och sen undrar chefen varför stämningen är så dålig på jobbet?
Det kanske finns en anledning till att läkare och patienter frågar efter mig och hoppas på att det är jag som jobbar?

Nr 2 är att jag lagt ner min facebook, var så dum att jag la till arbetskamrater som vänner, så nu cirkulerar istället rykten om att jag skulle ha ätstörningar och alkoholproblem.

Så kom ihåg det folk, rätta er in i ledet, gör aldrig något som sticker ut och låt för guds skull inte världen veta att du är lycklig, för någon kommer vända det emot dig!

Jag känner inget längre, absolut ingenting.. varken glädje, sorg eller ilska.. Och när jag väl får en strimma av en känsla blir jag helt uppslukad, på gränsen till manisk. och troligtvis ger jag den lilla känslan mer energi än vad den egentligen är värd..

Vissa människor i mitt liv borde jag verkligen erbjuda en psykkonsult, seriöst fatta. Jag vill inte ha dig i mitt liv så försvinn, radera mitt nummer och hör aldrig av dig igen!!

Har haft en helt fantastisk helg i Göteborg.
Började fredagen med en roadtrip med fina Emma :) råkade ta 11 timmar ner till GBG för vi hittade ju ett köpcentrum med Ikea i Karlstad. Helt underbart att bara kunna stanna när man vill.

Vid sju på kvällen anlände vi till älskade Olle i Majorna. Då var det bara att svida om för middag ute, åt världens godaste vegmat på Hagabion. Helt underbar stämning. Gick sedan vidare för att avnjuta crepes med nutella och banan på järntorget, där spelade ett bluesband, så mysigt att bara sitta på en parkbänk och höra ljudet av alla människor och spårvagnen :) Hoppade på en spårvagn och plankade till Långgatan. Där fortsatte vi med vätskestopp på diverse ställen. Sen hem till Olle för att tvärdäcka :)

Lördag morgon hade jag tydligen lovat att ut och köpa frukost för att jag är så morgonpigg.. ehh sov till elva. Så Olle cyklade iväg för att köpa frukost och dukade upp en riktig hotellfrukost för mig och Emma med tända ljus

♥

Sen tog vi spårvagnen till Liseberg för att starta med Balder. Förstår inte hur jag vågade, men det gjorde jag :) Spökhotellet (bästa), Lisebergsbanan, Juke-box och kristallsalen. Alla tre var helt inne på att vinna sjukt mycket choklad men icke, men jag vann iaf två gosedjur (pantern sitter numer och vakar över Olles cykel). Efter Liseberg blev det taxi hem till Olle för att sova en timme innan vi skulle ut och käka middag med hans vänner. Åt på Chateu Beirut (libanesisk mat), så mysig inredning och god mat att det hela blev en fantastisk upplevelse, inte att förglömma trevliga göteborgare. Sen vandrade vi vidare, jag hem till Olle för att sova och Olle, Emma och göteborgsgänget drog på efterfest.

Söndagen blev det mest packning och roadtrip hem till Dalarna igen. Grät från Majorna till Alingsås för jag ville verkligen inte lämna Olle och GBG...

Är så utvilad trots ett späckat helgschema. Tack så mycket Emma och Olle för att ni är så fina människor. Det bästa med hela resan var nog kvällarna och mornarna när vi låg trötta och pratade :)

♥

rostar aldrig.. eller något sådant skit...

Lovade mig själv att jag skulle vara egoistisk, självständig etc.. Men nej så dök du upp igen och vände upp och ner på alltihopa.. och nu är jag så fruktansvärt förbannad.. vi kan ju inte ens vara i samma rum i mer än fem minuter utan att börja tjafsa.. och jag stör mig så mycket på att jag överhuvudtaget bryr mig..

Fan, så jävla dålig timing..

.. innan jag gick hem från jobbet möte jag min framtida make. Men naturligtvis så tappade jag både talförmåga och andan. Åh suck...

Får flytta in till mitt nya place den 23/9. Ska bli så fruktansvärt skönt att få mitt eget, med mina saker. Var och shoppade nödvändiga saker med Emma igår, blev nog världens största kaffebryggare tror jag. Bäst var väl när man kom fram i kassan på Åhlens och expediten säger; du gillar lila va?. Oh yes :) Ska även bli en lila soffa;

Är ju ändå utbytbar klädsel så då gör det inget om man tröttnar :)

När jag bestämt mig för att starta ett nytt liv så finns det de som bestämmer sig för att avsluta sitt.. Oerhört tragiskt, hemskt, fruktansvärt. Men för de som inte varit i den krisen att man inte ser någon annan utväg, ni kan nog aldrig förstå varför.  Det människan känner när hela livet är i totalt mörker och man ser bara en utväg, den lättnaden när beslutet väl är taget. Personen i fråga har äntligen fått ro i sin själ och är på en bättre plats. Och nej det finns absolut ingenting som anhöriga/närstående hade kunnat göra för att ändra beslutet. Beslutet var slutgiltigt, kontraktet påskrivet, avtalet med livet avslutat.

Utgång igår (igen), sällan börjar bli liite för mycket nu, tur att man jobbar nästa helg så att man kan ta de lite lugnt :)

Fick så fin kommentar av en kille igår (homosexuell naturligtvis); men Emelie du är jättefin och duger som du är. Hur har du kunnat låta dig tryckas ner så?

Ja hur?

Jag är en vuxen människa på 25 år som klarat mig i princip själv sen jag var femton. Och ändå får jag en klump i halsen varje gång någon kommer som antingen eller har;
1. längre ben.
2 Större bröst.
3. mer utåtgående personlighet.

Eller ni vet de personerna som så fort de går in i ett rum får allas attention bara genom att le...

Och vad händer, jo du blir mindre och tänker att du inte duger och på samma gång de tankarna planterats så blir du "ingen" igen.

Hade en period för två veckor sen då jag mådde så bra och kände mig snyggast, starkast och bäst i världen. Men det räckte att höra om de rykten som florerar för att man skulle bli nobody igen..

Nästa projekt; Älska mig själv innan jag älskar någon annan!

Kollektivboende i all ära men..
1. grannarna har ännu inte upptäckt den magnifika uppfinningen kallad "köksfläkt" = allt stinker matos..
2. Bara för att man bor som en tonåring betyder det inte att man som 45+ kan lägga sig vid ingången och sola i minimala kalsonger och ett bukmått på 150cm.
3. Finns ingen torktumlare vilket leder till att lägenheten ser ut som en vietnamesisk tvättinrättning.
4. Lägenheten är alltid kall och fuktig = pneumoni here i come.
5. Grannarna tycker att det är fullt normalt att ha sina lägenhetsdörrar öppna och poppa skyhög musik elva på kvällen..

Suck, Snälla Morastrand ge mig en egen lägenhet nu innan mina grannars beteende smittar av sig..

Drama, drama, drama..
Helgen har varit ett riktigt helvete. Fick en panikångestattack för första gången på 2,5 år, så jäkla illa var det.

Men nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för mina älskade katter, de har flyttat hem till mamma och pappa tills jag hittar en egen lägenhet. Då blir det bara jag och katterna, våran egen familj. Sov första natten med dem på Born, men de acklimatiserade sig på en gång. Lilla Doris gick till och med upp till mamma och pappas säng en vända :) Nu vet jag i alla fall att de blir väl omhändertagna.

Men jag blir så jävla arg! Hur fan kan allt som händer vara mitt fel? Jämt? Känner för att slå sönder något men då känns det som om jag sjunker till en lägre nivå. Gäller bara att intala sig själv att alla människor har ett val och får ta konsekvenserna av vad de väljer, så de så!

Ibland går livet väldigt fort förbi och då är det skönt med lediga dagar då man kan fundera på vad det var som hände egentligen?
Ärligt? jag har ingen som helst aning, men ibland känns det som att man har vuxit fast och en förändring krävs för att man ska växa som människa.. Jag orkar inte bry mig om människor i min närhet längre utan vill vara självisk. På jobbet är det inga problem, där kan jag bry mig hur mycket som helst, men när jag väl kommer hem hade det varit skönt att känna på hur det är att bara vara.. och slippa tänka på vad jag säger och hur jag säger det och vilka konsekvenser mitt beteende ger..
Har jag gjort rätt val? tror det, men det visar sig väl?

Vill resa, ingen nöjesresa utan mer en betydelsefull resa där jag kan känna mig behövd, ex läkare utan gränser eller liknande. Helst hade jag velat vara utan fast punkt och bara driva runt från dag till dag.. Dyka i Australien, djungelvandra i sydamerika, träffa beduiner i Sahara, bygga barnhem i Afrika.

Det är inte lätt att bryta upp från trygghet och stabilitet, men vissa gånger måste man ta klivet och se vad som händer utanför den bubbla man har byggt upp..

Alla ställer frågan om jag eller Johan har träffat någon annan, nej, ingen av oss har gjort det och vi är fortfarande väldigt goda vänner. Men ibland kan ett förhållande bli så känslomässigt starkt och intensivt att man tappar bort sig själv. Och när man märker att man är svag är det dags att bryta upp och söka den man var eller den man ska bli.

Började igår kväll. Fruktansvärda smärtor i hals och öron. Kände hur vätskan fyllde på sig i öronen och det kändes som om huvudet skulle sprängas. Citodon hjälpte inte, inte diklofenak, inte isglass, inte vatten. Uthärdade natten men satt vaken..
Ringer till rådgivningen på ÖNH i Falun eftersom att morgonen inleddes med feber och en konstig lukt från halsen. Där fick jag prata med den mest nedvärderande människan jag någonsin stött på. Hon var så otroligt elak och förklarade att så här var det.
(Jag) - men jag skulle ju ringa om jag fick feber och smärtstillande slutade verka.
(SSK Mia) - Jamen men nu är det så att vi har väldigt mycket att göra och om du känner att du vill slösa bort en akuttid på att en läkare ska kontrollera dig så får du åka tio mil ner hit!
(Jag) - men vad ska jag göra då?
(SSK Mia) - Om du inte är bättre imorgon får du ta en ambulans ner hit, så länge skriver jag ut mer citodon.
(Jag) - men citdodon hjälper ju inte..
(SSK Mia) - Nej men så är det, var de nå mer du ville?

Började gråta på en gång och kan inte sluta. När jag var nere på ÖNH sa de att jag skulle kontakta dem direkt och inte Mora LAS om något hände, men just nu känns det mycket tryggare att ringa till Mora..

Eftersom halsmandlarna nu är ett minne blott och jag har fått stränga order om att hålla mig inne tänkte jag måla lite. Fick hem det här sidobordet från ikea i början av veckan. Tänkte måla det svart och så får det stå i hallen. Men nu skjuts målningsplanerna upp eftersom fasters hjärtegryn kommer i helgen och då måste lägenheten babysäkras ;)

Så otroligt charmiga och jag har spanat på dem i månader, men nu är de på väg hem till oss ifrån AllPosters.
Kommer bli superfina ovanför soffan och den vänstra är Alice personifierad :)